Time for Kenya

Så har det gått en skolvecka! Redan!. Idag har vi bara umgåtts o haft det trevligt hela eftermiddagen! Man lär känna någon ny varje dag. Eller alltså man pratar ju med alla lite så hela tiden, men att lära känna på riktigt är ju en annan sak. Och för varje dag som går är det någon ny man verkligen lär känna. På kvällen tände internatföräldrarna en brasa bredvid poolen som vi satt runt. Det var hur mysigt som helst! Det är så kul att bo så här, för vart man än går träffar man folk. Om man tröttnar på att sitta vid brasan, tar man sig en liten sväng runt husen så träffar man alltid nått nytt gäng som gör nått annat. Eller så går man upp till zebrarummet (vårt gemensamma vardagsrum) där nästan alltid någon tittar på film eller spelar spel. Det känns så konstigt att vi om några veckor inte kommer ha tid att umgås så här mycket för att vi kommer ha massa plugg. Jag kan inte förstå hur det kommer bli då. Men det är väl bara att vänta o se, för den tiden kommer antar jag... En sak jag glömde berätta igår bara. På U-landskunskapen som jag hade igår berättade dom något som verkligen fick mig att tänka till! En kenyan som inte har någon särskild utbildning, vilket många kenyaner inte har, tjänar ca 1000 kronor i månaden. 1000 kronor!!! Detta är ungefär vad kenyanerna som arbetar på vårt internatområde tjänar. Detta försörjer alltså dom flesta hela sin familj med och kanske lägger dom även undan lite till sina föräldrar. Vi svenskar här på skolan går till Nakumatt och tycker att det är hur billigt som helst där, men en kenyan som lever som de flesta andra kenyaner skulle aldrig kunna handla sin mat där. Det är rena lyxbutiken för dom. Något värt att tänka på lite då o då när man tycker att livet är piss. (jag kan fortfarande inte lägga upp några bilder!!)