Internatlivet
Fyra månader har jag snart levt på en internatskola. För mig är allt självklart nu, hur det är, vad man gör, skillnaden från hemma. Jag kom på att jag inte har skrivit alls så mycket om detta liv på senaste tiden, just för att det blivit min vardag. Det känns inte speciellt längre, men självklart finns det positiva och negativa saker med det hela.
Posivit är:
Jag älskar helt enkelt internatlivet, men jag tror att ett år är perfekt! Sen vill man tillbaka till friheten och sina föräldrar!
Posivit är:
att bo 100 meter från skolan
att ha sin säng på skolan ( ni förstår själva vad detta betyder när man har håltimme)
att ha sin lärare hemma (nästan)
att ha sin familj som även är ens bästa vänner utanför dörren
att kunna plugga tillsammans
att aldrig någonsin känna sig ensam
att man har galet roligt! internskämt i mängder och vi är verkligen som en stor familj
att man får vänner för livet
att få dela allt med sina vänner för ett år (kläder, upplevelser, känslor, tankar)
att aldrig behöva laga mat
att ha tennisplanen utanför dörren
att ha gymmet över gatan
Negativt är:
att det är svårt att helt koppla bort skolan
att man aldrig är helt och hållet själv
att man inte har någon mamma och pappa (eller bröder) som alltid finns där för att hjälpa en vare sig det gäller läxor eller tröst
att man måste följa en väldig massa regler
att mammas mat inte står framdukad på bordet
Jag älskar helt enkelt internatlivet, men jag tror att ett år är perfekt! Sen vill man tillbaka till friheten och sina föräldrar!
Kommentarer
Trackback
