Time for Kenya

Oj oj nu går tiden fort här och jag bloggen hänger inte med i svängarna! Måndagen var vi lediga på och tacka vet jag det, utan den dagen hade både kemiprovet (som var i tisdags) och matteprovet igår gått åt pipsvängen! Eftersom vi lediga på måndagen p.g.a. frihetsdag här i Kenya firade vi på Svenska Skolan lucia på tisdagen istället. Vi är ett gäng som har övat massvis för denna lucia som först hölls för internatet till frukosten, sedan för hela skolan och då även med de små barnen. På kvällen var vi bjudna till ambassadrisens residens på mingel och luciafirande. Så det var där den stor föreställningen höll hus. Allt gick jättebra och luciatåget var verkligen uppskattat! 

Jag, Ellen och Hedvig hade dock lite svårt att fokusera för att vi alldeles efter luciatåget skulle åka iväg till flygplatsen och hämta upp Maria och Jossan. Vilken återförening, vilken lycka!! Det är så otroligt roligt att ha dom här och visa dom våran vardag och alla våra nya vänner. 

Har gått runt med en jobbiga känsla i magen de senaste två dagarna. Jag tror det är för att i morgon åker många hem och iväg och vi kommer för första gången på 4 månader säras allihopa. Känns lite jobbigt faktiskt. Jag tror inte att det är det att man kommer hinna sakna varandra så mycket för att alla kommer ha fullt upp. Utan jag är mer rädd för förändringen. Att inte vakna upp med sin bäst vän snett över korridoren och efter man hälsat på henne springa bort till Malin och bara snacka skit. Jag är livrädd för att någon kommer få för sig att stanna hemma. Det får bara inte hända, jag kommer bryta ihop! Jag älskar varenda själ på det här internatet. Men det är ju bara tre veckor och jag längtar ihjäl mig efter min familj och Stina så jag står med glädje ut med liten rädsla för att få spendera dessa tre veckor med dom jag älskar mest!

I övermorgon kommer Andy!


Lucia på residenset.