skolbesök i kibera och etiopisk restaurang
Idag åkte vi till Kibera med U-landskunskapen! Det är så intressant att vara där och se och höra om hur dom lever, men samtidigt går det inte att undgå känslan av hjälplöshet. Det känns också fel att gå och "tycka synd" om människorna som bor där. De behöver ingen som tycker synd om dom, vad dom behöver är våran hjälp och då kan vi istället lägga energin på att göra det vi kan och inte gå omkring och "tycka synd".
Idag besökte vi två skolor och ett litet kvinnocenter för HIV drabbade kvinnor. Första skolan var för föräldralösa barn. Det var en upplevelse jag aldrig kommer glömma. När vi kommer in i lokalen som har väggar av plåt kastar sig de små söta smutsiga barnen i ens famn. De ville hålla hand och sitta i knä och kramas och bli kastade i luften. Alla på samma gång och man ville bara ge allihopa all kärlek man hade inom sig, för dom, om någon, behövde den! Efter att ha varit på den här lilla skolan ett tag var det många av oss som var sugna på att komma tillbaka och volontärarbeta, så vi får hoppas att jag får uppleva allt det där igen, snart!
Efter detta gick vi en bit genom Kibera till nästa skola som var för äldre barn. Här satt vi ute på gräset och pratade med småtjejer och alla började helt plötsligt pilla med mitt hår och gör flätor och grejer. Dom undrade varför jag hade blont hår och Emelie brunt och det var en fråga jag inte riktigt kunde svara på så där på...
Avslutningsvis gick vi till HIV kvinnocetret. De var ca 20 kvinnor som tillsammans sålde smycken och på så sätt fick in pengar för att kunna hjälpa varandra med deras sjukdom. Smyckena var jättefina och jag funderar på att skicka hem några till mamma som hon kan få sälja vidare för att kunna hjälpa dessa kvinnor så gott jag kan.
Efter Kibera åkte vi tillsammans med min mentor Torbjörn och åt middag på en etiopisk restaurang och det var väldigt...intressant. Jag skulle inte påstå att det var min nya favoriträtt, men kul att ha prövat.
I morgon ska vi åka några stycken till ett barnhem efter skolan! Har längtat så efter att få göra det!!
Utanför skolan för föräldralösa barn.
Skolan för de lite äldre barnen.
Barnen springer fram och vill hålla hand när man går i Kibera.
Tjejerna håller på med mitt hår!
Man ser ofta små pojkar som springer runt och rullar däck, så som man sätt på film att dom gjorde förr i tiden.
Kibera. Bortse från den fula människan till höger i bild som förstörde mitt fina kort...!
HIV centret.
Etiopisk mat. Brödet som rörorna ligger på liknas vid en disktrasa i konsistens och smak. Sur och seg.
Hamburgare med pommes!
Idag fyllde frida år och vad ingen annan har fattat än är att man får önska mat på sin födelsedag! Så till middag idag blev det hamburgare med pommes!! Hallelujah! Tack Frida. Annars har skoldagen varit lång, men tog en pause från skolan på min håltimme då jag och Hedvig drog till juncan (Junction) och jag köpte ett myggnät till min säng. Det har nämligen varit en mygga som velat dela säng med mig de senaste två nätterna vilket gjort att jag inte fått den skönhetssömn som jag behövt. Kan även konstatera att min hosta Inte blir bättre av lite sömn... Idag har jag hostat så mycket att jag snart tror att mina lungor följer med upp... På juncan kom jag och Hedvig även fram till att en glass då och då är okej trots vår pakt så det fick bli en Bountyglass med. Det är helt klart min nya favorit, den är helt fantastisk! Har ni den i Svearike? Om ni har, och inte har provat så är det mer än dags för en glass imorgon!
Nu ska jag lägga mig i min sköna säng under mitt myggnät och försöka skriva lite på min U-landsuppsats som ska vara inne på fredag och sen ska jag sova en lång och härlig natt utan myggans sällskap.
Godnatt!
Min änglasäng!
Plugg...
Två dagar av veckan avklarade och lika många prov plus en labrapportsinläming avklarade. Känns bra! Nu har jag bara en u-landskunskapsinlämning, spanskainlämning och miljoner sidor matte kvar att göra denna vecka....!
Annars har dagen varit hostig för min del, tränade tennis igår trots att min förkylning inte är borta och det var nog inte det smartaste, så vi får väl se om jag ska spela i morgon eller inte, men det är ju så kul!
Annars efter skolan hängde jag lite med Ellen, Hedvig och Moa på mitt rum, Ellen lärde sig öppna en cola med tänderna...mycket stolt!
Jag och några andra tjejer här på internatet har ingått i en inga onyttigheter på två veckor-pakt. Det har blivit att man går o småäter kakor och godis o allt vad man får tag på här. Det känns som att det inte kommer att hålla i längden, så nu ska det bli förändring på den saken!
I morgon är det uppstigning 07.30, ska frukosta med Hedvig. Så nu är det läggdags! God natt!
Häng på rummet med Hedvig...
Ellen lyckas, med sin bara kropp, att öppna cola flaskan. Grattis Ellen.
MASAI MARA
På torsdag morgon drog vi naturare iväg med 5 bussar till Masai Mara, ett naturreservat i sydvästra Kenya. Det tog ca 6 timmar, varav 3 timmar var på icke asfalterade skumpvägar. Men till sist kom vi fram till vår camp som hette Basecamp och var en eco-camp. Allt skulle vara miljövänligt och skulle återanvändas.
Nästan alla som jobbade på campet var massaier så vi hade verkligen chansen att fråga dom allt om deras unika kultur. Det var vekrligen intressant att få svar på alla sina frågor. Efter att vi hade fått våra tält fick vi gå en rundvandring på området och dom visade hur hela eco-campen gick till. Efter rundvandringen var det dags för vår första game drive ute på savannen. Vi såg alla möjliga djur!
Dag 2 inleddes med en tidiga morgon game driv och på dagen var vi och besökte en skola mitt ute i savannen, där mestadels massaier gick och även ett sjukhus. I skolan fick vi besöka en förskoleklass där barnen kanske var mellan 3-6 och för dom sjöng vi små grodorna och klappa händer när du är riktigt glad. Det uppskattades verkligen och sedan sjöng dom lite sånger för oss. Alla barnen ville göra high fives med oss och när vi skulle gå var det en liten pojke som tog tag i min hand och höll fast den, han ville inte att jag skulle gå, så himla sött!
Detta var en boardingskola precis som våran, så vi fick även se sovsalarna, vilket var lite skillnad från våra fina rum här på internatet.
På eftermiddagen fick de som ville plantera ett träd göra det. Jag och Moa planterade ett tillsammans, så nu har vi gjort något gott för att bevara savannen och tagit igen för de avgaser vi släppte ut på vägen till Masai Mara.
På kvällen var det massaidans och dom visade hur högt dom kan hoppa! Det är ju sådant man har hört att massaier kan, alltså hoppa högt, men inte riktigt vetat om det varit sant. Men det är helt sant, den som kan hoppa högst får den bästa kvinnan. Så att det är något väldigt viktigt.
Sista dagen fick man välja lite vad man ville göra innan vi skulle åka hem. Jag och 3 andra valde att besöka en massaiby som låg i närheten. Vi fick se hur de gjorde upp eld och gå in i deras små hyddor som de bor i. Väldigt kul att ha sätt!
Sedan vid tiotiden var det dags att åka hem, men efter ca två timmar börjar vår buss låta konstigt och vi är tvungna att stanna och där blir vi sittande i en timme. Till slut får vi trycka in oss i dom andra bussarna och åka vidare hem. Det kändes lite udda att sitta mitt ute på savannen utan en fungerande bil! Men allt är upplevelse att ta med sig i bagaget.
Igårkväll när vi kommit hem var det utgång som gällde. Vi åkte till en klubb som hette double inn, och vi hade riktigt kul!!
Nu ska jag plugga gärnet! Har fysikprov på imorgon och kemiprov och kemi labbrapportsinlämning på tisdag!
Ciao!
Ulrika och Moa utanför vårt tält.
Ulrika och Moa!
shakal!
Gnuer i mängder!
Simba
Min grymma bussbesättning!
Lejonen på väg ut på jakt i solnedgången.
Lejonunge
Vi hade tur som fick uppleva fullmånen i savannen.
Giraffer
Flodhästar
Mina tältkompisar! Ulrika, Jag och Moa
Victor och Bella ute o vandrar på savannen, på väg till massaiskolan.
Massaien Manfred lånade solgladögon och hatt, men han förstod inte vad solglasögonen hade för mening.
skolan
Förskolan som sjöng för oss!
Tjejernas sovsal.
7:an
Friskis o Svettis Tinas lilla dotter Agda i min hatt o glasögon!
Jag och Agda i hängmattan.
Mitt och Moas planterade träd!
Massaierna i massaibyn.
(Ledsen över att bilderna blev så små, det vart nått fel...)
Ut i vildmarken igen
Imorgon drar vi naturare ut i vildmarken igen!! Vi ska till Masai Mara och bo på samma camp som Obama har bott på, det ska tydligen vara jättefin! Men mycket mer än så vet jag inte, så har precis packat ihop lite sånt som kan tänkas behövas för att klara sig två nätter ute på savannen.
Idag har vi firat Ellen för att jag inte är hemma på fredag när hon fyller år egentligen. Hon fick 17 små presenter av mig Hedvig, Malin, Moa o Bella och hon blev jätteglad!! Tur det!
Idag är även en stor dag av en annan anledning. Min älskade mormor fyller år!
Mormor, du är den bästa man kan tänka sig, du har alltid ställt upp när vi har behövt din hjälp.
Jag har så många minnen med dig.
Som när du lärde mig sticka, eller när vi var på cirkus på somrarna.
Du är den bästa mormor man kan tänka sig.
Jag älskar dig!
May God bless Grandmother,
for sharing our laughter,
for sharing our tears,
for sharing your love through the years.
Ellen med hennes 17 presenter!! Grattis bästa vän!
Korv
Jag o Hedvig ligger här i min säng och tycker fruktansvärt synd om oss själva som är så förskylda. Har precis avverkat ett greysavsnitt och fortsatta sedan med att kolla runt på facebook. Vi bad Mattias göra lite stuvade mackaroner till oss och han säger, absolut, inte, era svin. Jag tänker då snabbt, mm lite skinka till de stuvade mackaronerna skulle sitta fint medan hedvig skriker ut att korv ska det vara till mackaronerna. Och jag säger då, men han skrev ju svin, var på hedvig svarar, vadå korv är väl gjort av svin...?? Vi kollar frågande på varandra en lång stund och säger samtidigt; GOOGLE! Allt slutade med att vi nu hänger på korvklubbens hemsida och funderar starkt på att gå med. Men något svara har vi ännu inte fått...nå är det någon av våra läsare som kan svaret? Är korv gjort på svin??
Bajslandet och förskylning
Det har blivit som vilket samtalsämne som helst här på internatet. Ja det är sant! Bajs bajs bajs. Allas magar är helt knäppa av alla nya bakterier vi får träffa varje dag så det har blivit lite det man pratar om vid frukosten och lunchen och middagen och alla andra tider på dygnet. Ingen skäms över att behöva springa och bajsa mitt i lektionen. Vi känner oss hemma nu helt enkelt!
Usch!! Jag som trodde att jag skulle slippa den hemska höstförskylningen, men icke! I lördagsmorgon vaknade både jag och Hedvig upp med halsont och sen den dagen har det bara gått utför. Större delen av internatet börjar känna sig krassliga, men jag och Hedvig tar tog hem förskylningspriset. Vi är glada dom sekundrar näsan tillåter oss ett andetag... Men jag börjar känna mig lite febrig nu också, så vi får se om jag går till skolan imorgon. Har bara två lektioner så jag missar inget viktigt.
Ska bunkra upp med lite popcorn och te och sätta mig och plugga till svenskaprovet som är på onsdag. Har insätt att litteraturhistoria helt klart Inte är min grej! Men...man kan inte älska allt!
Nu ska jag tycka lite synd om mig själv, det är så man får göra när man inte har någon mamma och pappa som gör det åt än. Hörs snart!
Earth Dance
Dagarna går i ett och jag hinner knappt blogga, trots att det är så mycket jag vill berätta! Igår var det dags för ett a årets största evenemang här i Nairobi, nämligen Earth Dance. Vi hade hört att det skulle bli galet kul, men mycket mer än så visste vi inte. Bussarna avgick härifrån runt åtta igårkväll och alla var taggade och spända för en kväll vi sent kommer glömma. Området var omringat av tält och i längs ena långsidan var en stor scen där DJ:s spelade. Framför scenen var det världens folkmassa, alla på sitt bästa humör och bara dansade. Vi träffade så mycket nya människor, både folk som var ursprungligen från Kenya och andra som gick på internationall school här i Nairobi. En riktigt hejdundrans folkfest var det!! Det kändes så tråkigt att behöva åka därifrån redan vid ettiden, men som man brukar säga, man ska sluta när det är som roligast. Earth Dance i Nairobi är något jag bara måste göra om någon gång i mitt liv.
Idag har jag och Moa varit ute och gjort lite ärenden, det är nämligen någon som fyller år om ett antal dagar! Så då ska det firas!! Tyvärr är vi naturare i Masai Mara när Ellen fyller år så vi ska antagligen fira henne en dag tidigare. Kvällen har ägnats åt valvaka uppe i tv-rummet. Riktig sverigestämning! Men vi vet fortfarande inte vem som är segraren... Ska vi komma hem till ett borgligt styrt land eller är det röd-gröna som tar över?
It's raining cats and dogs!
Hann precis ur poolen när himlen öppnade sig och regnet började öööööööösa ner!!! Och då säger Jaqueline som bodde här förra året att så mycket som det regnade nu inte alls var i jämförelse med hur mycket det regnar på regnperioderna! Men jag fick mig i alla fall ett gott skratt när ellen kommer inspringades till mig och säger att hennes tak läcker in! Och det gjorde det verkligen, det droppar förfullt i hinken som hon har ställt under hålet för tillfälligt. Stackars henne på regnperioderna säger jag bara! Haha!
Igår efter skolan var det simträning i vår lilla pool, det var mest nybörjare, men på en av banorna simmade vi som har simmat lite mer. Det var sjukt jobbigt och som vanligt känner man säg väldigt väldigt otränad tills man kommer på att vi faktiskt är på 1800 meters höjd! Efter simningen vart det lite tennisträning med Elvis (elvira). Idag låg vi och njöt vid poolen efter skolan tills att Bella kom...jag hade lovat att springa med henne, vilket jag inte alls var sugen på just då, men det var skönt efter! Vi körde lite styrk också och sen slängde vi oss i vattnet! Det finns inget bättre än att först träna och sen svalka sig i poolen!
Nu ska vi göra oss i ordning för kvällen. Vi ska till en klubb som heter The Loft, ska bli så kul!! Och imorgon är det dag för årets största folkfest här i Nairobi, Earthdance!
Innanför murarna
Vart har veckan tagit vägen?? Vad har jag gjort hela den här veckan? Den har bara försvunnit och jag har inte hunnit med något som jag skulle hinna med. Jag har inte ens varit utanför murarna en ända gång och ändå har jag inte hunnit blogga. Nu får det bli skärpning på den fronten för min del, men det är så svårt att veta vad jag ska skriva, för att för mig är allt bara vardag nu och det händer inget speciellt. Jag går i skolan som alla andra och pluggar o tränar på kvällarna. Men visst är det väl kanske inte riktigt som vanligt ändå med tanke på att jag är i Kenya. Men ni får jättegärna fråga om det är nått speciellt ni vill höra om! Jag vet liksom inte vad som är kul att läsa om...
Idag började dagen med fysiklektion och vi håller på att göra ett grupparbete om olika optiska instrument som vi ska presentera för resten av klassen. Jag, Baltzar och Fredrik har kameran och vissa av oss i gruppen jobbade på riktigt bra i morse på mitt rum, medan andra gjorde det lite mer bekvämlighet för sig.
Kibera, ett land i landet
Mitt besök i Kibera var bland det värsta och bästa jag har gjort hittills i mitt liv. Jag har aldrig förut känt så som jag kände när jag vandrade där på "gatorna" fyllda med skit mellan plåtskjulen. Jag tror aldrig man kan uppfatta hur dessa människor lever förrän man har varit på plats och sätt med egna ögon och känt de små barnen blickar på än. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka dela med mig av mina intryck.
Kibera uppskattas vara afrikas största slumområde. På ca 2,5 kvadratkilometer bor upp mot 1 miljon människor, denna yta är inte större än Nairobis golfbana. Anledningen till att vi åkte till Kibera var för att vi på Impala kvällen innan träffade en städare som bodde där. Hon bjöd in oss för att visa sitt hem. Så på lördagmorgon tog vi nio personer skolbussen till Kibera där vi mötte upp Amina, vår nya vän. När du kliver ur bussen går det inte att missa att du har anlänt till Kibera bara pga lukten som du möts av. Vi följer alla Amina medan hon visar oss igenom Kiberas gator på väg till hennes hem. Jag försökte verkligen hålla humöret uppe så gott jag kunde, men det var svårt när alla dessa barn med trasiga kläder och såriga ben springer runt och leker medan du själv går där med handen på handväskan där du vet att din kamera och några 1000 shilling ligger, som att det spelade någon roll. Överallt möttes vi av barn som i kör sjöng "how are you, how are you" och andra ville skaka hand eller göra high five med oss. Vissa frågade om våra vattenflaskor som vi med självklarhet hade tagit med oss då det var en varm dag. Inte lika självklart för alla.
När vi hade gått ett tag svänger Amina in på en lite gränd där vi måste ducka för kläder som hänger på linor. Hennes hem ä
r ett rum, inte större än 5x5 meter, med en säng o en dubbelsäng, ett bord en bokhylla o några stolar. I detta hem bor dom 6 personer. Efter att ha suttit i hennes hem ett tag och pratat går vi vidare genom Kiberas gator för att besöka Aminas kyrka. En plats som man tydligt märkte betydde otroligt mycket för henne. Vidare visade hon oss hennes barns skola. Denna skola var en privatskola o den finaste i Kibera, vilket kändes helt ofattbart efter att ha vistats i dom klassrummen.
Detta är förhoppningsvis inte den sista gången som jag besöker Kibera. Om det var något som gick upp för mig efter den här dagen var att om jag nu ska vara här i ett år så ska jag göra allt jag kan för att hjälpa människor som vill ta emot min hjälp. Jag kan inte sitta instängd bakom våra murar och tro att livet är vad det ser ut som. Man måste ut och se för förstå och man måste förstå andra för att förstå sitt eget liv. Man kan inte gå omkring o må dåligt för att man har det bättre än andra, men man kan göra allt man kan för att hjälpa andra att må bättre.
Like living!
Inne hos Amina.
Ett av klassrummen.
Ett mattehäfte vi hittade i en av bänkarna.
Emelie på skolan.
Amina och Elvira på skolan.
Skolkorridoren...lite annat än de svenska skolkorridorerna. Öppningarna till vänster är ingångarna till klassrummen.
Ett annat klassrum.
Ellen, Mattias och Elvira utanför kyrkan.
Utsikten från kyrkan ut över Kibera.
helg sweet helg
En helt klart fullspäckad helg! Har som ni märkt inte ens hunnit blogga!! I fredags efter skolan åkte jag och Elvira till toymarket o fyndade massa fint!! Det är så sjukt billigt! På hemvägen stannade vi på YaYa för att köpa biljetter till nästa helgs stora event, earthdance! Jag har inte riktigt koll på vad detta evenemang är för något men tydligen något man inte kan missa! Väl hemma var det dags att börja göra sig i ordning för kvällens utgång. Vi åt middag och sedan stack vi iväg ett stort gäng till Impala och hade det jättekul! På Impalas toalett började vi prata med en kvinna som städade där och det visade sig att hon bodde i Kibera (slumområdet här i Nairobi där 1 miljon människor bor) och vi blev inbjudna till att få komma och hälsa på henne där dagen efter, vilket vi då på lördagen gjorde. Men dagen i Kibera får bli ett eget inlägg. På lördagkvällen åt vi middag på en italiensk restaurang och gick sedan över till en klubb som Casablanca som låg granne med restaurangen, där vi dansade och hade kul med en grym DJ resten av kvällen!
Söndagen började med en god brunch innehållande amerikanska pannkakor och lite melon och nu har vi precis sätt Män som hatar kvinnor. Resten av dagen ska jag försöka ägna åt lite plugg.
Sara, Elvira och jag sitter och väntar på att en klänning ska bli lagad. Det är så det funkar på toymarket!
Elvira i sin nya afrikanska klänning som just blivit införskaffad på toy, samt mina två väskor för 10 kr/st!
Mina inköp på toymakret, allt för ca 200 kr. Två blusar, en långklänning, tre par örhängen, tre små väskor.
Sofia, Fanny och Hedvig på Impala!
Impala
Mattias och jag på Osteria, den italienska restaurangen.
Casablanca!
det funkar när det funkar
Ja...internet är som sagt inte riktigt fullbordat i detta land än. Det funkar lite när det vill och igår var inte en sådan dag, men nu funkar det igen!!
Dagarna rullar på här nere i afrika och snart är det helg, igen. Igår hade jag en ganksa lång skoldag och efter skolan gick några av oss till Impala (träningsområdet) för att springa lite. Jag och Elvira sprang ca 5 km+ lite intervaller och på skolan höll då friskis och svettis på för fullt, så när vi kom tillbaka hakade vi på där. Men jag och Elvira var ändå inte riktigt nöjda med träningen än. Vi har nämligen börjat hoppa hopprep efter vi har tränat och igår vart det än utökad variant av hopprep. Vi hade bestämt oss för att hoppa 1500 hopp och mellan varje hundring kutade vi över basketplanen och joggade tillbaka och så där höll vi på tills vi var helt döda!! En riktigt träningsdag!
Idag hade jag bara en lektion så resten av tiden har jag tillbringat vid poolen och på gymmet! Nu på kvällen åt vi ett gäng på en italiensk restaurang! Det var nog en av de godaste pizzorna jag har ätit! På vägen hem pratade jag o Mattias lite om vår lilla tid här i Kenya och vi kom på att om en vecka har vi varit här en månad!! Helt stört! Tiden går fort när man har roligt.
Nej, nu ska jag försöka mig på lite plugg...suck! Det är inte alltid så lätt att verkligen sätta sig att plugga när folket runtomkring lockar med film o annat mysigt...man måste ha lite självdisciplin helt enkelt.
jag saknar er.
spännande besök på nairobi hospital
Jag vet inte vad ni där hemma gjorde på era håltimmar men, jag låg i alla fall och sola bredvid poolen i den härliga afrikanska värmen som börjar komma nu. Men tyvärr slutade solandet inge vidare. Jag blev biten av något mitt uppe på huvudet, vilket gjorde svinont!! Typ som ett getingstick fast de var inget getingstick. En kvart senare börjar det klia i hela mitt ansikte och ganska snabbt svullnar jag upp i hela ansiktet och jag får konstiga prickar och är helt illröd. Klådan börjar sen sprida sig neråt på kroppen och då var det helt klart dags för en tripp till sjukhuset, vilket var en upplevelse i sig. Ellen följde med också vilket kändes väldigt tryggt. Det är i sådana här situationer som det känns väldigt skönt att ha en sån nära vän med sig!! I alla fall, jag kommer dit och väl där får vi fylla i lite papper och sånt vilket tar en himla tid. Men en halvtimme senare får jag i alla fall komma in i ett rum där dom där tempen och blodtryck och kollar upp vad som har hänt. Därefter skickas man vidare till "akutsalen" där man läggs på en britts bakom ett skynke. Men allt var väldigt fräsht och så. Efter några minuter kommer läkaren in jag får en nål i handen där jag får kortison och dropp. Där var jag tvungen att ligga i en timme för att dom skulle se att svullnaden gick ner och om den inte hade gjort det på en timme skulle jag vart tvungen att ligga kvar hela natten, vilket jag inte var så sugen på! Men svullnaden gick ganska snabbt ner och jag fick åka hem igen. När jag kommer till internatet är alla så himla gulliga, sånt här sprider sig som en blixt genom internatet. Men alla undrade hur jag mådde och det kändes verkligen som att komma hem till sin familj igen. Nu mår jag mycket bättre och jag ska äta tre sorters piller i tre dagar så jag kommer vara rena knarkaren här i fem dagar framöver! Men vi får hoppas på att detta var den första och sista gången jag besöker ett kenyanskt sjukhus! Men det känns i alla fall tryckt att veta att det finns otroligt fina sjukhus här och dom är verkligen jätteduktiga och noggranna. Synd bara att det är en väldigt väldigt lite del av befolkningen som har råd att använda sig av dom.
Nu ska jag plugga lite innan det är bedtime för min del!
Håltimme på svenska skolan i Nairobi! Göööött!
en helg jag aldrig kommer glömma
Den här helgen kommer jag aldrig i hela mitt liv glömma! Jag vet att det kommer vara omöjligt att beskriva det jag har upplevt med ord så det är knappt någon idé att försöka. Helgen hade temat team-building och tillbringats i en national park som heter Hell's Gate och ligger i Rift Valley. Jag har helt klart korat denna plats till den vackraste i världen! (av det jag har sätt av världen). Här satte vi upp tält, mitt i bushen där vilda djur strövar omkring och med världens vackraste utsikt över ett landskap jag inte trodde fanns på riktigt. Bort i horisonten kunde man se vit rök segla upp mot himlen, vilket visade sig vara ånga från varma källor. Vi hade inget rinnande vatten och toaletten var ett hål ner i marken.
När tälten var uppsatta delades vi in i tre grupper och skulle få göra en aktivitet varje dag. Min grupp började med team building på camp området, vilket var skoj! På kvällen hade camp ledarna ordnat en liten kvällsaktivitet där dom hade lagt ut ett snöre genom bushen som vi skulle följa i kolmörker! Kom då ihåg att de vilda djuren fortfarande strövar fritt! Lite läskigt kan jag lova! Inte nog med det. Mitt i allt mörker har dom så klart gömt sig o skrämmer livet ur oss... Natten var inte jättesömnrik för min del, men sjukt ball och kall! Dagen efter var den dag jag kommer minnas bäst! Vi åkte iväg med en buss en bit bort från campet för att gå ner i en ravin. Det är nu den helt obeskrivliga delen av helgen kommer in. Jag vet inte hur jag ska förklara hur häftigt det var att se detta landskap. Ni får helt enkelt kolla bilderna och försöka föreställa er. Det var bara så häftigt!
Natten därpå var ännu kallare och när jag och min tältkompis mitt i natten behövde gå ut o kissa fick vi sällskap av några hyenor som stod bakom en buske.
Tredje och sista dagen innehöll bergsklättring för min grupp. Så sjukt kul!!
Jag har fortfarande svårt att smälta allt jag har upplevt den här helgen. Allt är så över det vanliga. Jag reagerar knappt när vi kör förbi antiloper eller zebror längre, hur konstigt är inte det??
Jag fyller bara på mitt liv med mer o mer upplevelser för varje dag. Jag är så glad att jag åkte hit!
Vårt camp! närmast här är mitt och Elviras tält. Man var tvungen att stänga tälten ordentligt för att inte babianerna skulle komma och hälsa på.
Wow!
Andra dagen på väg ner i ravinen.
Nere i ravinen!
Jacob lyfter sten.
Babian!
Utsikten från vårt camp.
Juste! Vi besökte en rosfarm också.
Vårt klätterberg.
Jag på väg mot toppen.
Det är så här vi hänger här i Kenya.
Fredag 3/9
Internetet funkade inte denna dagen, så här kommer inlägget från i fredags!
Oj oj oj!! Jag har idag fått en av Kenyas mest kända artisters nummer!!! Hur ballt är inte det?? Vi var ikväll på en kenyansk konsert där bland annat den kände Tutu uppträde, han spelar saxofon och sjunger. Medan vi stod och dansade till hans musik kom en kenyansk kille fram och började dansa med oss och det visade sig att han kände Tutu. Jag frågade snabbt om han inte ville presentera mig och mina vänner för denne kände Tutu och det ville han absolut. Så när konserten var över drog han med oss bakom scenen där vi fick träffa honom. Han bodde i Mombasa och när vi berättade att vi skulle dit om några veckor slutade det med att vi bytte nummer och lovade att vi skulle höra av oss när vi kom dit!! :D
Konserten var verkligen jätterolig att gå på! Den var så olik en svensk konsert det kan bli. Afrikansk musik har en sån känsla som inte går att jämföra med någon annan världskänd artist och musiken är grym att dansa till! Vi försökte med lite av det vi lärde oss på den afrikanska dansen, men vi var inte i närheten av så bra som the african people som dansade runt omkring oss.
Imorgon bitti åker vi till Hell’s gate för team building och kommer att vara borta i tre dagar. Vi ska tälta mitt i vildmarken typ!! Så vi ses på måndag igen och då ska ni få höra allt om vilka äventyr vi förhoppningsvis har varit med om!
African dance!
Kommer man någonsin kunna vänja sig?? Något nytt händer ju varje dag! Fast på något sätt har man börjat vänja sig vid att aldrig veta vad som väntar. Man har vant sig vid att alltid möta något nytt spännande. Idag har minst sagt varit en helafrikansk dag! Det var en halvskoldag, vilket för mig inte spelade någon vidare roll eftersom jag bara hade en lektion... På eftermiddagen var det i alla fall idrottsdag och jag hade valt afrikansk dans! Och jag kan helt klart säga att detta är något helt annat än den afriskanska dans som friskis och svettis erbjuder. Det var rent ut sagt skitkul och något jag helt klart vill fortsätta göra en gång i veckan!! Dagen fortsatte med vollyboll för min del, yoga för andra och löpning med marathonlöpare för andra.
När skoldagen var över var det äntligen dags för det efterlängtade toymarket! Jag vet inte om ni kanske har hört talats om det, men det var något utöver det vanliga. Där fanns kläder o skor o örhängen o hattar o grisar o frukt o väskor o gardiner o sjalar o ja listan kan göras lång. Men själva poängen med marknade är att sakerna är begagnande o därför väldigt väldigt billiga. Jag tror även att vissa kedjor, som hm, skickar ner kläder som dessa människor kan sälja. Lite som välgörenhet. Själva marknaden är som i gångar med presenningar o plastsäckar som tak. Det känns lite som att den ska falla ihop vilken sekund som helst. Ståndet vårt gäng fastnade vid var converseståndet. Ett par för 100 spänn!! Totalt köptes 13 par.
presenningar o plastsäckar som tak. Det känns lite som att den ska falla ihop vilken sekund som helst. Ståndet vårt gäng fastnade vid var converseståndet. Ett par för 100 spänn!! Totalt köptes 13 par.Kvällen ägnades åt stenhårt matteplugg och sedan mysigt kvällsfika. När jag satt vid kvällsfikan så tänkte jag verkligen på vilken skillnad i ljudnivå det var idag jämfört med för en vecka sedan när vi satt o åt. Idag var det ett himla liv medans för en vecka sedan satt alla o försökte visa sina bästa sidor för sina blivande vänner. Nu sitter folket här o kladdar o skämtar o allt är bara naturligt o härligt!
Nu måste jag skynda mig i säng! Börjar tidigt imorgon...men det är fredag o på kvällen väntar kenyansk konsert!
Afrikansk dans!
Victor letar sig genom gångarna på toymarket.
Hedvig, i sin egen dröm!
'
'Medans vi stod o väntade på paul provade vi sockerrör! Riktigt smaskigt!
Malin, stolt över sin nyinköpta safarihatt!
Plugget börjar komma igång...
Nu börjar det kännas att skolan har börjat. Tur att man har läxis kan jag säga!! Annars hade jag inte fått någonting gjort! För er som inte vet är läxis en tid på dygnet då det ska vara lugn o ro på området, det är mellan 19-21. Även om man inte har så mycket att plugga kan det vara skönt att stänga in sig på rummet o bara få vara själv ett tag. Fast egentligen är man inte själv ens då, det kommer alltid in nån i rummet som vill nått. Men det är mysigt det med.
Idag har jag haft en helt vanlig skoldag, det känns konstigt att redan säga vanlig när allt egentligen är så ovanligt det kan bli. Men det börjar verkligen kännas vanligt. Man vill verkligen inte gå upp på morgonen. Det är lite halvtråkigt att gå till skolan. Man är jätteglad när skolan är slut. Ja som hemma ungefär bara att det är här hemma nu. Efter skolan var det dags för friskis o svettis som är varje onsdag! Vi körde gärnet allihopa!
Nu ska jag leta upp någon som vill se på film o äta nudlar med mig.
