Time for Kenya

Kibera uppskattas vara afrikas största slumområde. På ca 2,5 kvadratkilometer bor upp mot 1 miljon människor, denna yta är inte större än Nairobis golfbana. Anledningen till att vi åkte till Kibera var för att vi på Impala kvällen innan träffade en städare som bodde där. Hon bjöd in oss för att visa sitt hem. Så på lördagmorgon tog vi nio personer skolbussen till Kibera där vi mötte upp Amina, vår nya vän. När du kliver ur bussen går det inte att missa att du har anlänt till Kibera bara pga lukten som du möts av. Vi följer alla Amina medan hon visar oss igenom Kiberas gator på väg till hennes hem. Jag försökte verkligen hålla humöret uppe så gott jag kunde, men det var svårt när alla dessa barn med trasiga kläder och såriga ben springer runt och leker medan du själv går där med handen på handväskan där du vet att din kamera och några 1000 shilling ligger, som att det spelade någon roll. Överallt möttes vi av barn som i kör sjöng "how are you, how are you" och andra ville skaka hand eller göra high five med oss.  Vissa frågade om våra vattenflaskor som vi med självklarhet hade tagit med oss då det var en varm dag. Inte lika självklart för alla.

När vi hade gått ett tag svänger Amina in på en lite gränd där vi måste ducka för kläder som hänger på linor. Hennes hem ä r ett rum, inte större än 5x5 meter, med en säng o en dubbelsäng, ett bord en bokhylla o några stolar. I detta hem bor dom 6 personer. Efter att ha suttit i hennes hem ett tag och pratat går vi vidare genom Kiberas gator för att besöka Aminas kyrka. En plats som man tydligt märkte betydde otroligt mycket för henne. Vidare visade hon oss hennes barns skola. Denna skola var en privatskola o den finaste i Kibera, vilket kändes helt ofattbart efter att ha vistats i dom klassrummen.

Detta är förhoppningsvis inte den sista gången som jag besöker Kibera. Om det var något som gick upp för mig efter den här dagen var att om jag nu ska vara här i ett år så ska jag göra allt jag kan för att hjälpa människor som vill ta emot min hjälp. Jag kan inte sitta instängd bakom våra murar och tro att livet är vad det ser ut som. Man måste ut och se för förstå och man måste förstå andra för att förstå sitt eget liv. Man kan inte gå omkring o må dåligt för att man har det bättre än andra, men man kan göra allt man kan för att hjälpa andra att må bättre.

Like living!

---

Inne hos Amina.

---

Ett av klassrummen.

---

Ett mattehäfte vi hittade i en av bänkarna.

---

Emelie på skolan.

---

Amina och Elvira på skolan.

---

Skolkorridoren...lite annat än de svenska skolkorridorerna. Öppningarna till vänster är ingångarna till klassrummen.

---

Ett annat klassrum.

---

Ellen, Mattias och Elvira utanför kyrkan.  

---

Utsikten från kyrkan ut över Kibera.

---