Time for Kenya -

Mission Completed!!

Jag har härmed bestigit Afrikas näst högsta berg och vill då även påpeka att det är betydligt högre än Europas högsta!

Dag 1

Vi vaknar tidigt här på internatet, väskorna är packade och klara och jag hade haft rätt svårt att sova p.g.a. grov nervositet. Bussen lämnar internatet klockan 8 för ett ca 4 timmars långs bussfärd till Mt. Kenya. Väl framme fick vi lite lunch som inte var särskilt populär och hoppades på att det skulle vara en engångsföreteelse under dessa 5 kommande dagar (vi hoppades tydligen på för mycket). Runt tvåtiden började vi får första vandring som skulle ta ca 4 timmar. Det var riktigt trevligt, skorna var bekväma, sällskapet var det bästa man kunde tänka sig och allt kändes riktigt riktigt bra! Kanske skulle vi ändå klara det.

För att inte bli höjdsjuka eller för trötta gick vi i ett tempo som nästan är svårt att hålla för att det är så långsamt, men efter ett tag vande man sig och det kändes konstigt att gå fortare än så.

När vi kom fram till campet tryckte dom i oss ORS som är vätskeersättning, inte det godaste man kan dricka...men tydligen nödvändigt. Vi fick även massa te o soppa för att få i oss så mkt vätska som möjligt.

Än så länge kände jag inte av höjden över huvudtaget faktiskt. Möjligtvis att man var lite mer andfådd än vad man hade varit på havsnivå. Denna dag steg vi 600 meter och befann oss nu alltså på ca 3300 meter.

Dag 2

Uppstigning 06.30, frukost bestående av korv, äggröra och bönor. All matlagning plus uppsättning av tält fick vi hjälp med av kenyaner som hade detta som deras jobb. Efter frukost bar vi av för vandring nummer två upp till nästa camp. Stigningen idag skulle vara ca 700 meter och denna lilla promenad skulle ta oss ca 4-5h. Många började bli lite trötta och kände av höjden, men jag kände fortfarande ingenting faktiskt. När vi kom fram till camp hade ett antal huvudvärk och kände sig lite krassliga, vilket var helt normalt. På denna camp tog några av oss en liten tvätt i den iskalla glaciärbäcken som rann. Fruktansvärt kallt, men otroligt skönt efteråt. Vi kom fram till denna camp vid tvåtiden, men fick absolut inte gå o lägga oss o vila för att vi då skulle få svårt att sova under natten. Detta var väldigt jobbigt eftersom att man var så trött, men vi höll oss vakna med lite kortspel och kaffe. Efter lite välbehövd middag fick vi bege oss till sängs, men jag och Elsa tog oss en liten promenad för att bara njuta lite. I mitt tält hade jag Hedvig, Elsa, Lisa och Karina. Ett riktigt dundertält!

Dag 3

Uppstigning 06.30 igen, kallt som tusan o sovit dåligt, men men, upp på toppen var det ändå som fanns i våra huvuden! Denna dag började med 40 minuters brant stigning och därefter en lång promenad genom en dalgång fram till sista campet innan toppen. När vi kom fram hit hade jag börjat få lite smått ont i huvudet, men det blev värre och värre under kvällen så till sist fick jag nått litet piller som gjorde mig pigg och glad igen! Här hade många börjat må riktigt dåligt, flera spydde vilket är helt normalt när man är över 4000 meter. Guiderna berättade för oss vad som väntade och detta gjorde mig väldigt nervös. Vi skulle upp klockan 2 på natten för att börja bestiga toppen. Dom berättade att detta skulle antagligen vara det jobbigaste vi gjort i vårat liv. Vi skulle må sämre och sämre för varje steg vi tog och det skulle vara fruktansvärt jobbigt.

Denna natten var jag helt knäpp. Lisa väckte mig för att gå ut och kissa och hon var på jättedåligt humör för att allt var kallt och jobbigt och jag bara ville skratta åt allt hon sa. Jag kände mig så fruktansvärt elak, men jag bara skrattade. På natten när vi skulle gå upp var alla i vårt tält lite småflummiga och bara skrattade åt allt. Men det var tydligen inte så konstigt att få lite personlighetsförändringar.

Dag 4

Väckning klockan 2. På med varma kläder, för nu skulle det bli kallt. Pannlampan igång. Nu började det vi väntat på så länge! Det var inte så jobbigt i början för vi gick så himla långsamt och viljan var så stor. Det var otroligt brant och halt på vissa ställen. Anledning till att vi gick på natten var för att rullstenen då var fryst, men det var lite svårt att gå ändå. Sista halvtimmen, när klättringen började bli svårare, man började se toppen och luften vart otroligt tunn var en av de jobbigaste halvtimmarna i mitt liv, men för den utsikten hade jag gjort det hundra gånger om. Helt plötsligt var man på toppen av det berg man kämpat sig upp för i 4 dagar! På toppen mådde jag illa och hade huvudvärk (som satt i resten av dagen), men det var så vackert där över molnen att man bara sket i allt annat. JAG KLARADE DET! VI KLARADE DET!!

Jag tycker personligen att det var mycket jobbigare att ta sig ner för hela berget än att ta sig upp. Då hade man inget att längta till längre, utan bara ont i sina fötter och tår som stötte mot framsidan av skon i nedförsbackarna. Denna dagen vandrade vi 1,6 mil till efter bestigningen av toppen till vårt första camp.

Dag 5

Sista promenaden ned till bussarna, tog ca 2h. Nu längtade man efter en dusch kan jag lova, benen liksom gick av sig själv.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag faktiskt var där upp, men jag vet att jag klarade det! Detta kan jag leva på resten av mitt liv och hörrni, berget lär stå kvar ett antal tusen år till så om det är någon av er där hemma som känner er sugna, kör på!!