Time for Kenya

Måndagmornar är ju alltid för gräsliga. Kroppen skriker av trötthet och skolan skriker på mig att gå upp. Det finns få gånger jag är så tjurig som just måndagmornar. Denna morgon var inte annorlunda, lite vidrig som vanligt och dessutom var det svinkallt (enligt oss...). Men som tur var blev dagen bättre allt eftersom. Det blev varmare och det kändes precis som en svensk härlig sommardag. Eftersom att det har regnet en del de senaste veckorna är gräset helt grönt och det luktar till och med gräs. Jag tror det fram för allt var det som gjorde att det kändes svenskt. På min håltimme stack jag till gymmet för att springa av mig lite innan sista lektionen. Resten av dagen har spenderats framför matteboken och jag, Lisa, Baltzar och David hade världens mysigaste lilla mattestuga med ljus och...matte i ett litet rum som vi i vanliga fall inte får komma in i om kvällarna.

Igår tog jag även i hand med mig själv och lovade att beta av plugget effektivt och trots att det är bedrövligt mycket, inte låta det förstöra min sista tid här. För nu är det banne mig inte långt kvar...någon sa 25 dagar! kan det verkligen stämma?? Usch. Men jag längtar efter er där hemma, det gör jag verkligen!



Haha och denna behöver ni inte kolla på...men jag hotade med att lägga upp den på min blogg så nu var jag tvungen...