Time for Kenya

Hej allesammans! Det är Sofia (gummsi) Wedsberg här!

 

”Nu händer det grejer!”

 

Och sen tog det stopp eller? Nej efter lite vidare efterforskningar om Ullis liv i Kenya, kom jag fram till att det definitivt inte tog stopp. Det händer saker hela tiden, bara att vår käre vän har vant sig vid den annorlunda vardagen. Sist jag pratade med henne via Facebook ansåg hon att ”hon inte visste vad hon skulle skriva om”. Jag frågade om det inte hade hänt något speciellt den dagen, men hon kunde inte riktigt ge mig något konkret svar. Hela samtalet avslutades dock med att Ullis skrev ”men ha det så bra nu och hejdå, nu hinner jag inte prata mer för att jag ska ner till barnhemmet och hjälpa till” Jag tycker att det är helt otroligt att du har anpassat dig så till det Kenyanska samhället att du inte ser volontärarbete på ett barnhem som en så stor grej! Sen verkar det där med poolen på rasterna inte helt fel heller, men det är ju en annan fråga. ;)

Jag tänkte i alla fall hälsa min fina gummsi där borta i Afrika ett gott nytt år!!

 

Det här blir första år som inte vi firar tillsammans?! Det kommer kännas väldigt väldigt konstigt. Vi har liksom alltid träffats (med trevligt sällskap av familjen Graaf) och ätit goooda middagar och på senare år har vi dragit vidare till någon fest någon stans. Här i Sverige snöar det som bara den nu och jag sitter hemma själv för att jag är sjuk. De andra är dock hos Graafs och äter hummer oxfilé och handduk. För min del blev  det spagetti med tomatsås. Något gick liksom fel när traditionerna inte följdes?? Haha

 

Men hur man firar nyår i Afrika?? Kanske bjuder man upp elefanterna på dans? Eller börjar man sticka årets halsdukar till girafferna? Eller är det precis som i Sverige? Frågan återstår... Vi får helt enkelt be vår Kenyan att blogga om svaret i hennes nästa inlägg!

Men just nu är ju inte vår Ullis i Kenya utan i Tanzania på jullov (jag skulle hälsa att det därav inte kommer bli någon bloggning under den tiden) men jag antar (och hoppas) att hon kommer att ha mycket att berätta när hon kommer därifrån, iom. att jag verkligen inte vet någonting om Tanzania. Det känns som att Afrika är ett land i sig, och Tanzania en stad på något sätt, men det är ju ungefär samma sak som att säga att Europa är ett land...

 

Hur som helst vill jag bara passa på att säga att jag tycker att du är grymt modig gummsi, som vågat ge dig ut till ett främmande land sådär! Visst, du har ju haft två vänner med dig, men ändå, jag är stolt och det vet jag att jag inte är ensam om!

 

PUSS&KRAM nu finaste vännen. Vi ses snart, jag saknar dig massor! Din gummsi <3

 

Oj oj nu går tiden fort här och jag bloggen hänger inte med i svängarna! Måndagen var vi lediga på och tacka vet jag det, utan den dagen hade både kemiprovet (som var i tisdags) och matteprovet igår gått åt pipsvängen! Eftersom vi lediga på måndagen p.g.a. frihetsdag här i Kenya firade vi på Svenska Skolan lucia på tisdagen istället. Vi är ett gäng som har övat massvis för denna lucia som först hölls för internatet till frukosten, sedan för hela skolan och då även med de små barnen. På kvällen var vi bjudna till ambassadrisens residens på mingel och luciafirande. Så det var där den stor föreställningen höll hus. Allt gick jättebra och luciatåget var verkligen uppskattat! 

Jag, Ellen och Hedvig hade dock lite svårt att fokusera för att vi alldeles efter luciatåget skulle åka iväg till flygplatsen och hämta upp Maria och Jossan. Vilken återförening, vilken lycka!! Det är så otroligt roligt att ha dom här och visa dom våran vardag och alla våra nya vänner. 

Har gått runt med en jobbiga känsla i magen de senaste två dagarna. Jag tror det är för att i morgon åker många hem och iväg och vi kommer för första gången på 4 månader säras allihopa. Känns lite jobbigt faktiskt. Jag tror inte att det är det att man kommer hinna sakna varandra så mycket för att alla kommer ha fullt upp. Utan jag är mer rädd för förändringen. Att inte vakna upp med sin bäst vän snett över korridoren och efter man hälsat på henne springa bort till Malin och bara snacka skit. Jag är livrädd för att någon kommer få för sig att stanna hemma. Det får bara inte hända, jag kommer bryta ihop! Jag älskar varenda själ på det här internatet. Men det är ju bara tre veckor och jag längtar ihjäl mig efter min familj och Stina så jag står med glädje ut med liten rädsla för att få spendera dessa tre veckor med dom jag älskar mest!

I övermorgon kommer Andy!


Lucia på residenset.

Fick just en alldeles fantastisk dikt av mina älskade och saknade vän Sofia (Gummsi) Wedsberg! Jag kommer saka att fira nyår med dig vännen.

Det finns en chey som är ganska fin, som klär utmärkt i gredelin. Hon bodde ganska långt härifrån, kanske en sträcka på 182 tobleron(e). När man trodde att hon var så långt borta som det gick, en liten knäpp på sin nos man fick. För cheyen flyttar till något land sofia inte kan uttala, där man åker elefant och äter chicken tikka masala. Det går dagar och månader och veckor, man hinner kanske bygga en hel stad av snäckor? Det känns som att hennes äventyr aldrig kommer att ta slut, och då hon återigen står där vid bodénvillans knut. ♥ ( Btw så e posten till detta land värdelös, hade gått fortare att skicka med en balettdansös. )

Matteplugg större delen av dagen under gassande sol, lite tennis och sedan pizzeria med grymma människor på det. Kan inte klaga!

Fyra månader har jag snart levt på en internatskola. För mig är allt självklart nu, hur det är, vad man gör, skillnaden från hemma. Jag kom på att jag inte har skrivit alls så mycket om detta liv på senaste tiden, just för att det blivit min vardag. Det känns inte speciellt längre, men självklart finns det positiva och negativa saker med det hela. 



Posivit är:

Hela veckan har varit kall (vilket för oss är ca 20°C), seg och jobbig, men nu, äntligen är den över! Fysikprovet är gjort (vilket tyvärr inte alls gick så bra som jag hade hoppats...) och hela eftermiddagen låg jag vid poolen och bara älskade mitt liv! 

Ikväll ska vi till en studentbar. Vi har aldrig varit där förut, men kul med nått nytt!

Kära familj och Stina! Detta är vad som väntar er om ca en och en halv vecka!!


Först har man det helt underbart, man har torkat från senaste doppet...


...sen kommer Jacob...

Sov så himla dåligt i natt så idag har varit en fruktansvärt seg dag. Somnade i min säng direkt efter skolan och vaknade någon timme senare och hade ingen aning om var jag var eller vad som hade hänt. Kollade på klockan som visade sex och jag var bombsäker på att det var morgon, men som tur var hade jag helt fel. Men humöret mitt var inte det bästa, hade utan tvekan vaknat på fel sida... Sex betyder middag och på ännu sämre humör blev jag när middagen bestod av korv och mos. Men, någonstanns där under kvällen vände mitt humör. Jag satte mig nöjd och pluggade kemi och vid kvart i nio var det dags för julkalender och klockan tio "Ung & Bortskämd"!

En tidig morgon, vilken var hemskt. Hade fasat för att söndagen skulle komma hela lördagen. Försökte för mig själv komma på tusen anledningar till att jag kanske inte behövde följa med, men...klockan 08.00 satt jag där på bussen på väg till Ngong Hills. Ngong hills är ett antal höga kullar som har blivit kända för att på avstånd ser det ut som knogar och det finns massa myter om hur gudar har snubblat och tagit emot sig på knogen. Vi skulle, som en liten övning till bestigningen av Mt. Kenya, vandra över dessa sju kullar. Och jag tror jag har upptäckt ett nytt intresse hos mig själv. Jag tycker faktiskt att det är väldigt kul att vandra! Just där vi vandrade idag var det helt otroligt vackert! På ena sidan om kullarna hade vi den maffiga Rift Valley och eftersom att det har varit regnperiod nu var savannen till och med grön. 

Dom hade räknat med att vandringen skulle ta 3-5 timmar, men i vårt tempo tog det bara 2,5 h och detta var väldigt överaskande. Jag vet inte om jag har berättat om den kenyanska tidsuppfattningen än, men en sådan finns tyvärr inte riktigt i detta land. Vi brukar sära på kenyansk tid och svensk tid. Om något tar 5 minuter kenyansk tid så ska man minst räkna med en halvtimme svenskt uppfattad tid. 

Platsen vi vandrade på var tydligen inte så säker. För några månader sedan hade en politiker blivit skjuten i området och något år innan det hade två turister blivit skjutna. Men mamma och pappa ni kan vara lugna! Vi hade 3 vakter med oss som hade 20 skott var! 


Vila på en av kullarna. Observera vaktens vapen, inte att leka med! I bakgrunden syns Rift Valley. 


Sara B, Elvira, Hedvig, jag och Jacob gör nått slags dancemove...Jacobs idé såklart!

Igårkväll var vi på ett nytt ställe som hette Skylux, jättefint! http://skyluxlounge.co.ke/ Det såg verkligen ut som det gör bilderna. Dit vill jag igen! Det är så kul att hitta något nytt ställe att gå till eftersom det har blivit så att vi håller oss till två klubbar, The Loft och Double Inn, vilket har blivit lite tråkigt i längden. 

Nog om gårdagen! Idag har det varit stor svensk/norsk/dansk julmarknad på skolan OCH man kunde köpa svenskt godis!!! LYCKA!! Köpte mig en påse gott och blandat, som jag sitter och äter just nu. Det serverades även glögg och annat gott juligt. 

Fick även en väldigt tråkig nyhet imorse. Minns ni den lilla hundvalpen som jag var med och köpte till Fredrik? Den lille dog imorse. Den större vakthunden Tiger hade ihjäl henne. Så fruktansvärt! 

Ikväll ska vi iallafall  iväg ett gäng till Fredrik för att äta Tacos och kolla på Harpers Island, men innan det måste jag hinna städa mitt rum...städkontroll idag.

En lektion är väl ganska lagom för en dag. Varför är inte alla dagar som torsdagarna..? Idag lunchade jag, Malin, Moa och Sara på Java och när vi kom tillbaka var det dags för en lite föreläsning om HIV/AIDS. Föreläsningen hölls av en kvinna som jobbar för Diakonia och arbetade mestadels kring Victoriasjön. Det är ett så himla intressant ämne det här med HIV och man förstår inte hur otroligt fort det har gått. Det var bara några år sen man hittade en bromsmedicin, innan dess var HIV en dödsdom. Tyvärr är det ju det för många idag ändå, som inte kan få tag på medicinerna, men framtiden ser otroligt lovande ut. Här i Kenya får alla som vill ta emot, gratis mediciner. Hon frågade oss om vi kände oss berörda av ämnet. När man är här finns det ju överallt. I början av terminen var det en man som jobbade som poolskötare här på skolan som dog av AIDS. Hemma hör vi det inte alls lika ofta, men det finns ju även där. Vi är otroligt dåligt informerade om AIDS och siffrorna i Sverige bland unga går uppåt. Ungdomar i allmänhet i Sverige är väldigt dåliga på att skydda sig och anledningen till det måste väl vara för att vi vet för lite. 

Visst bor jag i Afrika, men inte missar vi julkalendern för det!! Jag tror på riktigt att den har potential att bli en Riktig Julkalender, som när man var liten. Vi samlades (nästan) hela gänget i vardagsrummet 20.45 då svt World sänder årets julkalender, Hotell Gyllene Knorren. Riktig mysig stämning!