verkligheten som man hör om finns
Lärorik händelse.
Planen var att jag, jacob och Ellen skulle ta en långpromenad i våra Mt. Kenyakängor in till city för att köpa tågbiljetter till Mombasa. Vi räknade med en promenad på ca 1,5h. När vi gått en kvart möter vi en ung man som går motsatt riktning och helt plötsligt faller han raklång ner på marken och börjar krampa något enormt, med fradga i hela munnen. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra för vi har ju alltid fått höra att man inte ska hjälpa dessa fattig människor för de kan lura än. Men detta såg vi ju var på riktigt och vi försökte ropa på hjälp från andra på gatan, men alla bara gick förbi. Ingen ville ha något med saken att göra. Efter en stund slutar han krampa och på den här tiden har vi hunnit ringa 911 och sedan Swedken taxi och beställt en taxi till platsen. Vi lägger honom i framstupa sidoläge och försöker känna puls. Efter ett tag vaknar han upp lite och vi lyckas kommunicera lite, han får fram att han har medicin och en lapp i fickan som vi ger honom. Till slut kan ha sätta sig upp mot ett träd och medans Ellen och Jacob pratar med taxichafören hinner jag prata lite med Andrew som han heter. Han berättade för mig att han igår blivit av med alla sina jackor som han säljer och att han hade fått sitta hos polisen hela dagen för att han inte hade något licens för att sälja dessa jackor. Detta gjorde att han heller inte hade några pengar idag när han hade varit på sjukhuset för att få ny medicin.
Vi bestämde oss för att åka med honom till sjukhuset. Denna gång inte till det superfin Nairobi Hospital som vi (rika) svenskar går till, utan till Kenyatta Hospital. Ett betydligt enklare sjukhus. När vi gick in på Emergency avdelningen ligger människor på britsar överallt, någon har svårt att andas, en annan är blodig, flera låg med dropp. Detta var kenyanskt. I taxin pratar jag mer med Andrew om hans liv och hans familj o han berättar att han bett till gud varje morgon och kväll och att han var säker på att det var gud som hade skickat oss för att hjälpa honom. Han kunde inte förstå att det fanns människor med så stora hjärtan. På akutavdelningen lämnar vi sedan Andrew med 700 shilling (ca 60kr) för att han ska kunna köpa medicin för nästkommande månad och till hemresan från sjukhuset. Han var så tacksam att han inte visste vad han skulle säga, men man kunde se tårarna i ögonvrån på honom. 60 kr...
Vi bestämde oss för att åka med honom till sjukhuset. Denna gång inte till det superfin Nairobi Hospital som vi (rika) svenskar går till, utan till Kenyatta Hospital. Ett betydligt enklare sjukhus. När vi gick in på Emergency avdelningen ligger människor på britsar överallt, någon har svårt att andas, en annan är blodig, flera låg med dropp. Detta var kenyanskt. I taxin pratar jag mer med Andrew om hans liv och hans familj o han berättar att han bett till gud varje morgon och kväll och att han var säker på att det var gud som hade skickat oss för att hjälpa honom. Han kunde inte förstå att det fanns människor med så stora hjärtan. På akutavdelningen lämnar vi sedan Andrew med 700 shilling (ca 60kr) för att han ska kunna köpa medicin för nästkommande månad och till hemresan från sjukhuset. Han var så tacksam att han inte visste vad han skulle säga, men man kunde se tårarna i ögonvrån på honom. 60 kr...
Man vet att det är miljontals människor i Andrews sits, men man förstår det inte för än man har sett det med egna ögon. När jag satt och pratade med honom innan taxiresan kände jag mig så fruktansvärt hjälplös och jag fick verkligen hålla tillbaka tårarna. Hur ska han klara sig? Och ja, nu har vi hjälpa en av dom miljontals, för en månad, man är hjälplös. Men vi har i alla fall hjälpt en lite, det är väl bättre än att inte hjälpa någon något. För dom där 700 shillingen hade vi tänkt köpa glass. Istället kunde vi rädda Andrews liv i en månad. Livet är inte rättvist. Det bara är så.
min vän mattias
När jag kommer tillbaka till mitt rum efter en lite mingel på internatet hittar jag den här fina videon på min dator från Mattias.
Vrg är här o NINA kommer!!!
Dagarna är för korta, nätterna är för korta, månaderna är för korta, året är för kort. Tiden i Kenya är FÖR kort! Ännu en tuff skolvecka avklarade. Min kära hemskola är här på besök för att vara med i ett rollspel för ungdomar i en kurs som heter modell UN. Så dagen har tillbringats med fina VRG människor!
Nu är det inte alls långt kvar till sportlov och igårkväll spontanbokar Nina den superFin Geuken en resa hit på sportlovet!!!! Då drar vi iväg till Mombasa och hon stannar i 12 dagar!!!!! DET ÄR GALET!! Jag längtar efter dig fina vän.
Ikväll ska vi ut och röja med VRG:arna! Ska bli så kul!
Nu är det inte alls långt kvar till sportlov och igårkväll spontanbokar Nina den superFin Geuken en resa hit på sportlovet!!!! Då drar vi iväg till Mombasa och hon stannar i 12 dagar!!!!! DET ÄR GALET!! Jag längtar efter dig fina vän.
Ikväll ska vi ut och röja med VRG:arna! Ska bli så kul!
prov, inlämning, prov, inlämning
Aldrig lyckas jag plugga mig ner till botten i högen av böcker som ligger på mitt skrivbord. Dom fylls ju bara på efter var dag som går. I eftermiddag har jag ett stort u-landskundskapsprov, ni förstår inte hur skönt det ska bli att ha det över! Men efter det har jag inlämning som ska in på fredag och en på lördag (som jag fått framskjuten) och fysikprov nästa vecka! Hjälp!! Tur är att jag har det bästa umgänget omkring mig där vi hela tiden peppar varandra och har kul medans annat är jobbigt. Plus att det alltid finns massa roliga sporter man kan göra för att koppla bort skolan ett tag. Igår hade jag fotbollsträning och efter det var det friskis & svettig. Idag är det vollybollträning! Jag älskar detta ställe!!
Hej och hå!
Hej Hej Hej! Och förlåt för dåligt (fruktansvärt dålig) uppdatering här på bloggen. Förra veckan var det nationellt prov i matte C så jag satt och pluggade matte dag ut och dag in och denna vecka lär bli ännu mer att göra, men men! Nu har det hänt mycket här i Kenya så jag måste stanna upp lite och berätta känner jag. Vi börjar med förra helgen. På lördagen var det nordic sports day här i Nairobi. Alla nordiska samlades på ISK (Internationall school of Kenya) för att tävla i olika sporter landen i mellan. Det var riktigt kul! Jag var med i vollybollaget och simningen och vi vann båda dom grenarna!! Sådana stora evenemang måste ju vara bland det roligaste som finns. Totalt tror jag att Norge vann...tyvärr!
Denna helgen besteg vi en av Kenyas vulkaner, Mt. Longonot och väl uppe på toppen fick man välja om man ville gå runt kraten som var en tuff promenad på två timmar, vilket några av oss gjorde. Detta var alltså en liten försmak på vad vi kommer få vara med om när vi klättrar upp för Mt. Kenya. Denna gången var det tufft så jag kan bara tänka mig vad Mt Kenya kommer att bli! Tur att jag tycker det är rätt kul att vandra!
Denna helgen besteg vi en av Kenyas vulkaner, Mt. Longonot och väl uppe på toppen fick man välja om man ville gå runt kraten som var en tuff promenad på två timmar, vilket några av oss gjorde. Detta var alltså en liten försmak på vad vi kommer få vara med om när vi klättrar upp för Mt. Kenya. Denna gången var det tufft så jag kan bara tänka mig vad Mt Kenya kommer att bli! Tur att jag tycker det är rätt kul att vandra!
Idag har varit en så himla mysig dag! Vaknade upp o det ösregnade, vilket det inte gjort på hur länge som helst. Kändes nästa som att jag var i Sverige för en liten stund. Efter en mysig frukost med dom finaste vännerna, gick vi in och sjöng för Mattias som fyller 19 år idag! Galet!
Hela dagen sprudlade jag av glädje och jag bara njöt av alla mina underbara vänner här nere. Det har gått fem månader nu och man känner varenda kotte så läskigt bra! Jag bara älskar det!
Hela dagen sprudlade jag av glädje och jag bara njöt av alla mina underbara vänner här nere. Det har gått fem månader nu och man känner varenda kotte så läskigt bra! Jag bara älskar det!
Nu på kvällen har vi varit ute o firat Mattias med blommer och med blader, en riktig hejdundrans kväll! Något jag egentligen inte alls hade tid med, men ibland måste man sätta skolan i andra hand.
Nu är det dags för lite härlig sömn!
Mt. Longonot! Jag o Jacoboooooo!
Nu är det dags för lite härlig sömn!
Mt. Longonot! Jag o Jacoboooooo!
(kan lägga upp lita mer bilder imorn kanske)
någon har tryckt på snabbspolning
Den heliga tiden läxis som ska vara tyst och lugn är inte alltid sådan... Nyss kom Mattias och Jacob inspringandes i mitt rum, den ena tar i mina fötter och den andra i mina armar och börjar släpa. Målet var poolen, men stark som jag är kommer jag loss och bjuder dom istället på lite svenskt godisfika. Älska internatlivet!
Dagarna går så fort här, jag blir galen! Nu har halva veckan redan gått! Funderar på att börja ha lite mer tråkigt så kanske tiden lugnar ner sig lite. Det är liksom som att någon har tryckt på en snabbspolningsknapp som styr mitt liv!
Dagarna går så fort här, jag blir galen! Nu har halva veckan redan gått! Funderar på att börja ha lite mer tråkigt så kanske tiden lugnar ner sig lite. Det är liksom som att någon har tryckt på en snabbspolningsknapp som styr mitt liv!
På fredag kommer min älskade Mölin (malin) tillbaka Längar så mycket efter henne att jag håller på att spricka. Skynda dig hit min vän!!
jag har helt klart börjat skolan igen
2011, ny skoltermin, det har jag inte kunnat missa. Det blev sbdolut ingen lugn start inte! Har nästa vecka tre prov, varav ett är Matte C nationella (får man ens ha så många prov på en vecka?)!!! Denna vecka har jag även en inlämning! Jag har idag kommit fram till att jag inte njöt tillräckligt av att ha lov...
Vill även meddela, för er som kanske saknar mig lite lite lite, att om exakt 5 månader är jag hemma igen. Fast jag måste erkänna att jag inte ens vill tänka på den dagen just nu...älskar detta liv mer än något annat, men förhoppningsvis kommer det väl bli skönt att komma hem då. Det är en sån konstig känsla det här med att vara borta. Alla frågar om man inte längtar hem och det är så otroligt svårt att svara på den frågan. Om man tänker efter så är det klart att det finns saker man saknar och längtar efter hemma, men samtidigt har man efter 4 månader insätt att det är här man ska bo ett bra tag framöver och därför tänker man inte längre på dom där sakerna som man saknar. Däremot ni vänner där hemma saknar man hela tiden. Inte alltid så att det gör ont, men en slags saknad bär man alltid runt på. Ibland får man attacker när man saknar en speciell person hur mycket som helst, det är då det blir jobbigt på riktigt. Jag vet fortfarande inte riktigt hur man handskas med dom attackerna.
Men i stort sätt skulle jag vilja säga så här. Jag längtar inte hem, men saknad känner man om man tänker efter eller blir påmind om nått som står en nära.
God Natt
Idag tänker jag på dig min knäppa vän och jag saknar dig nått otroligt Mimmi!
den som väntar på något gott väntar ofta alldeles för länge
DET HAR KOMMIT!!!! Paketet som mamma och Stina skickade för typ 3 månader sen och Gummsis paket som skickades ungefär samma tid! Helt otroligt! Trodde jag aldrig skulle få dom!! Nu har jag så mycket godis att det kommer räcka i 10 år. Fick hur mycket godis som helst när familjen var här och nu detta!! Tur för mig att jag har ett helt internat som offrar sig att hjälpa mig.
Nu ska jag läsa ett ultralångt brev som även låg i Sofias paket!
Nu ska jag läsa ett ultralångt brev som även låg i Sofias paket!
Var ska jag börja??
Jullov för mig betydde en liten pause från bloggandet också...men jag vill verkligen tacka min finaste vän Gummsi (Sofia) för henne gästinlägg från kylan.
Om jag ska berätta om hela mitt fantastiska jullov i detalj så kommer ingen orka läsa det, så det får bli en liten sammanfattning. Andy (bror) kom den 18:e då Maria och Jossan forfarande var här. Vi var på barnhem, giraffcenter och ute och klubbade lite på kvällarna. Några dagar senare var det dags att säga hej då till våra fina vänner som skulle tillbaka hem. På lördagen kom mamma och Richard ner för att spendera några dagar här i Nairobi i väntan på att Pappa och Stina skulle komma den 28:e. Dagen efter de landet drog vi iväg med stor jeep på vägarna ner mot Tanzania. Första stopp var den lilla staden Tarime där vi bodde i ett litet ruckel, men sängar fanns det så det funkade bra! Där var vi på en lång vandring o gick förbi små smp byar på slätterna av Rift Valley. Dom hyddorna som byborna bor har ingen el och så, men utsikt har dom desto mer av!
Nästa stopp var Mosuma, en stad vid Viktoriasjön. Det kändes som vi var dom ända turisterna i hela staden, vilket var jättekul, då det kändes som man verkligen fick se hur de levde på riktigt. Dag två i Mosuma åkte vi en båttur på sjön och stannade på en ö som vi promenerade över med minst två barn hållandes i varje hand och 40 till springandes omkring. Helt otrolig upplevelse! Inte heller här kunde man se en turist så långt ögat nådde och man märkte att barnen inte var vana vid besök på sin lilla ö.
Nästa, Serengeti och Ngorongoro kraten. Safari safari safari! Vi hade verkligen tur och såg massa med djur och lyckades utan problem skrapa ihop hela The Big Five. Vi fick till och med se en Jeopard börja jaga, men var tyvärr lite för långsam...hur nu det gick till, dom är ju snabbaste djuret i världen?
Sist men inte minst hade vi 4 underbara dagar på Zanzibar med sol, bad och snorkling med delfiner simmandes en halvmeter ifrån en. BALLT!
Min finaste finaste vän Stina!
Bröder!
Herr elefant.
Det, utan tvekan, finaste djuret på savannen. Jeoparden.
Om jag ska berätta om hela mitt fantastiska jullov i detalj så kommer ingen orka läsa det, så det får bli en liten sammanfattning. Andy (bror) kom den 18:e då Maria och Jossan forfarande var här. Vi var på barnhem, giraffcenter och ute och klubbade lite på kvällarna. Några dagar senare var det dags att säga hej då till våra fina vänner som skulle tillbaka hem. På lördagen kom mamma och Richard ner för att spendera några dagar här i Nairobi i väntan på att Pappa och Stina skulle komma den 28:e. Dagen efter de landet drog vi iväg med stor jeep på vägarna ner mot Tanzania. Första stopp var den lilla staden Tarime där vi bodde i ett litet ruckel, men sängar fanns det så det funkade bra! Där var vi på en lång vandring o gick förbi små smp byar på slätterna av Rift Valley. Dom hyddorna som byborna bor har ingen el och så, men utsikt har dom desto mer av!
Nästa stopp var Mosuma, en stad vid Viktoriasjön. Det kändes som vi var dom ända turisterna i hela staden, vilket var jättekul, då det kändes som man verkligen fick se hur de levde på riktigt. Dag två i Mosuma åkte vi en båttur på sjön och stannade på en ö som vi promenerade över med minst två barn hållandes i varje hand och 40 till springandes omkring. Helt otrolig upplevelse! Inte heller här kunde man se en turist så långt ögat nådde och man märkte att barnen inte var vana vid besök på sin lilla ö.
Nästa, Serengeti och Ngorongoro kraten. Safari safari safari! Vi hade verkligen tur och såg massa med djur och lyckades utan problem skrapa ihop hela The Big Five. Vi fick till och med se en Jeopard börja jaga, men var tyvärr lite för långsam...hur nu det gick till, dom är ju snabbaste djuret i världen?
Sist men inte minst hade vi 4 underbara dagar på Zanzibar med sol, bad och snorkling med delfiner simmandes en halvmeter ifrån en. BALLT!
Min finaste finaste vän Stina!
Bröder!
Herr elefant.
Det, utan tvekan, finaste djuret på savannen. Jeoparden.
Detta lejon la sig precis vid vår bild, lite smått nervöst! Det man ser nederst på bilden är vår bil...
Gästblogg från Sverige!
Hej allesammans! Det är Sofia (gummsi) Wedsberg här!
”Nu händer det grejer!”
Och sen tog det stopp eller? Nej efter lite vidare efterforskningar om Ullis liv i Kenya, kom jag fram till att det definitivt inte tog stopp. Det händer saker hela tiden, bara att vår käre vän har vant sig vid den annorlunda vardagen. Sist jag pratade med henne via Facebook ansåg hon att ”hon inte visste vad hon skulle skriva om”. Jag frågade om det inte hade hänt något speciellt den dagen, men hon kunde inte riktigt ge mig något konkret svar. Hela samtalet avslutades dock med att Ullis skrev ”men ha det så bra nu och hejdå, nu hinner jag inte prata mer för att jag ska ner till barnhemmet och hjälpa till” Jag tycker att det är helt otroligt att du har anpassat dig så till det Kenyanska samhället att du inte ser volontärarbete på ett barnhem som en så stor grej! Sen verkar det där med poolen på rasterna inte helt fel heller, men det är ju en annan fråga. ;)
Jag tänkte i alla fall hälsa min fina gummsi där borta i Afrika ett gott nytt år!!
Det här blir första år som inte vi firar tillsammans?! Det kommer kännas väldigt väldigt konstigt. Vi har liksom alltid träffats (med trevligt sällskap av familjen Graaf) och ätit goooda middagar och på senare år har vi dragit vidare till någon fest någon stans. Här i Sverige snöar det som bara den nu och jag sitter hemma själv för att jag är sjuk. De andra är dock hos Graafs och äter hummer oxfilé och handduk. För min del blev det spagetti med tomatsås. Något gick liksom fel när traditionerna inte följdes?? Haha
Men hur man firar nyår i Afrika?? Kanske bjuder man upp elefanterna på dans? Eller börjar man sticka årets halsdukar till girafferna? Eller är det precis som i Sverige? Frågan återstår... Vi får helt enkelt be vår Kenyan att blogga om svaret i hennes nästa inlägg!
Men just nu är ju inte vår Ullis i Kenya utan i Tanzania på jullov (jag skulle hälsa att det därav inte kommer bli någon bloggning under den tiden) men jag antar (och hoppas) att hon kommer att ha mycket att berätta när hon kommer därifrån, iom. att jag verkligen inte vet någonting om Tanzania. Det känns som att Afrika är ett land i sig, och Tanzania en stad på något sätt, men det är ju ungefär samma sak som att säga att Europa är ett land...
Hur som helst vill jag bara passa på att säga att jag tycker att du är grymt modig gummsi, som vågat ge dig ut till ett främmande land sådär! Visst, du har ju haft två vänner med dig, men ändå, jag är stolt och det vet jag att jag inte är ensam om!
PUSS&KRAM nu finaste vännen. Vi ses snart, jag saknar dig massor! Din gummsi <3
Nu händer det grejer
Oj oj nu går tiden fort här och jag bloggen hänger inte med i svängarna! Måndagen var vi lediga på och tacka vet jag det, utan den dagen hade både kemiprovet (som var i tisdags) och matteprovet igår gått åt pipsvängen! Eftersom vi lediga på måndagen p.g.a. frihetsdag här i Kenya firade vi på Svenska Skolan lucia på tisdagen istället. Vi är ett gäng som har övat massvis för denna lucia som först hölls för internatet till frukosten, sedan för hela skolan och då även med de små barnen. På kvällen var vi bjudna till ambassadrisens residens på mingel och luciafirande. Så det var där den stor föreställningen höll hus. Allt gick jättebra och luciatåget var verkligen uppskattat!
Jag, Ellen och Hedvig hade dock lite svårt att fokusera för att vi alldeles efter luciatåget skulle åka iväg till flygplatsen och hämta upp Maria och Jossan. Vilken återförening, vilken lycka!! Det är så otroligt roligt att ha dom här och visa dom våran vardag och alla våra nya vänner.
Har gått runt med en jobbiga känsla i magen de senaste två dagarna. Jag tror det är för att i morgon åker många hem och iväg och vi kommer för första gången på 4 månader säras allihopa. Känns lite jobbigt faktiskt. Jag tror inte att det är det att man kommer hinna sakna varandra så mycket för att alla kommer ha fullt upp. Utan jag är mer rädd för förändringen. Att inte vakna upp med sin bäst vän snett över korridoren och efter man hälsat på henne springa bort till Malin och bara snacka skit. Jag är livrädd för att någon kommer få för sig att stanna hemma. Det får bara inte hända, jag kommer bryta ihop! Jag älskar varenda själ på det här internatet. Men det är ju bara tre veckor och jag längtar ihjäl mig efter min familj och Stina så jag står med glädje ut med liten rädsla för att få spendera dessa tre veckor med dom jag älskar mest!
I övermorgon kommer Andy!
Lucia på residenset.
Jag, Ellen och Hedvig hade dock lite svårt att fokusera för att vi alldeles efter luciatåget skulle åka iväg till flygplatsen och hämta upp Maria och Jossan. Vilken återförening, vilken lycka!! Det är så otroligt roligt att ha dom här och visa dom våran vardag och alla våra nya vänner.
Har gått runt med en jobbiga känsla i magen de senaste två dagarna. Jag tror det är för att i morgon åker många hem och iväg och vi kommer för första gången på 4 månader säras allihopa. Känns lite jobbigt faktiskt. Jag tror inte att det är det att man kommer hinna sakna varandra så mycket för att alla kommer ha fullt upp. Utan jag är mer rädd för förändringen. Att inte vakna upp med sin bäst vän snett över korridoren och efter man hälsat på henne springa bort till Malin och bara snacka skit. Jag är livrädd för att någon kommer få för sig att stanna hemma. Det får bara inte hända, jag kommer bryta ihop! Jag älskar varenda själ på det här internatet. Men det är ju bara tre veckor och jag längtar ihjäl mig efter min familj och Stina så jag står med glädje ut med liten rädsla för att få spendera dessa tre veckor med dom jag älskar mest!
I övermorgon kommer Andy!
Lucia på residenset.
Sofia Wedsberg
Fick just en alldeles fantastisk dikt av mina älskade och saknade vän Sofia (Gummsi) Wedsberg! Jag kommer saka att fira nyår med dig vännen.
Det finns en chey som är ganska fin, som klär utmärkt i gredelin. Hon bodde ganska långt härifrån, kanske en sträcka på 182 tobleron(e). När man trodde att hon var så långt borta som det gick, en liten knäpp på sin nos man fick. För cheyen flyttar till något land sofia inte kan uttala, där man åker elefant och äter chicken tikka masala. Det går dagar och månader och veckor, man hinner kanske bygga en hel stad av snäckor? Det känns som att hennes äventyr aldrig kommer att ta slut, och då hon återigen står där vid bodénvillans knut. ♥ ( Btw så e posten till detta land värdelös, hade gått fortare att skicka med en balettdansös. )
Det finns en chey som är ganska fin, som klär utmärkt i gredelin. Hon bodde ganska långt härifrån, kanske en sträcka på 182 tobleron(e). När man trodde att hon var så långt borta som det gick, en liten knäpp på sin nos man fick. För cheyen flyttar till något land sofia inte kan uttala, där man åker elefant och äter chicken tikka masala. Det går dagar och månader och veckor, man hinner kanske bygga en hel stad av snäckor? Det känns som att hennes äventyr aldrig kommer att ta slut, och då hon återigen står där vid bodénvillans knut. ♥ ( Btw så e posten till detta land värdelös, hade gått fortare att skicka med en balettdansös. )
klagar inte
Matteplugg större delen av dagen under gassande sol, lite tennis och sedan pizzeria med grymma människor på det. Kan inte klaga!
Och om 5 dagar kommer brodern min!!
Och om 5 dagar kommer brodern min!!
Längtar!
3 dagar!!
Om bara 3 dagar kommer hon!!!! Vår älskade vän Maria!
Internatlivet
Fyra månader har jag snart levt på en internatskola. För mig är allt självklart nu, hur det är, vad man gör, skillnaden från hemma. Jag kom på att jag inte har skrivit alls så mycket om detta liv på senaste tiden, just för att det blivit min vardag. Det känns inte speciellt längre, men självklart finns det positiva och negativa saker med det hela.
Posivit är:
Jag älskar helt enkelt internatlivet, men jag tror att ett år är perfekt! Sen vill man tillbaka till friheten och sina föräldrar!
Posivit är:
att bo 100 meter från skolan
att ha sin säng på skolan ( ni förstår själva vad detta betyder när man har håltimme)
att ha sin lärare hemma (nästan)
att ha sin familj som även är ens bästa vänner utanför dörren
att kunna plugga tillsammans
att aldrig någonsin känna sig ensam
att man har galet roligt! internskämt i mängder och vi är verkligen som en stor familj
att man får vänner för livet
att få dela allt med sina vänner för ett år (kläder, upplevelser, känslor, tankar)
att aldrig behöva laga mat
att ha tennisplanen utanför dörren
att ha gymmet över gatan
Negativt är:
att det är svårt att helt koppla bort skolan
att man aldrig är helt och hållet själv
att man inte har någon mamma och pappa (eller bröder) som alltid finns där för att hjälpa en vare sig det gäller läxor eller tröst
att man måste följa en väldig massa regler
att mammas mat inte står framdukad på bordet
Jag älskar helt enkelt internatlivet, men jag tror att ett år är perfekt! Sen vill man tillbaka till friheten och sina föräldrar!
Soooool+Fredag=Älska livet
Hela veckan har varit kall (vilket för oss är ca 20°C), seg och jobbig, men nu, äntligen är den över! Fysikprovet är gjort (vilket tyvärr inte alls gick så bra som jag hade hoppats...) och hela eftermiddagen låg jag vid poolen och bara älskade mitt liv!
Ikväll ska vi till en studentbar. Vi har aldrig varit där förut, men kul med nått nytt!
Kära familj och Stina! Detta är vad som väntar er om ca en och en halv vecka!!
Först har man det helt underbart, man har torkat från senaste doppet...
...sen kommer Jacob...
Ikväll ska vi till en studentbar. Vi har aldrig varit där förut, men kul med nått nytt!
Kära familj och Stina! Detta är vad som väntar er om ca en och en halv vecka!!
Först har man det helt underbart, man har torkat från senaste doppet...
...sen kommer Jacob...
...!
Trött dag
Sov så himla dåligt i natt så idag har varit en fruktansvärt seg dag. Somnade i min säng direkt efter skolan och vaknade någon timme senare och hade ingen aning om var jag var eller vad som hade hänt. Kollade på klockan som visade sex och jag var bombsäker på att det var morgon, men som tur var hade jag helt fel. Men humöret mitt var inte det bästa, hade utan tvekan vaknat på fel sida... Sex betyder middag och på ännu sämre humör blev jag när middagen bestod av korv och mos. Men, någonstanns där under kvällen vände mitt humör. Jag satte mig nöjd och pluggade kemi och vid kvart i nio var det dags för julkalender och klockan tio "Ung & Bortskämd"!
Nu är jag på strålande humör och sitter just nu och skypar med min saknade vän Julia! Tyvärr är det bara jag som kan prata, så jag får snacka på och hon svarar på chatten. Nu kommer jag kunna somna gott!
Nu är jag på strålande humör och sitter just nu och skypar med min saknade vän Julia! Tyvärr är det bara jag som kan prata, så jag får snacka på och hon svarar på chatten. Nu kommer jag kunna somna gott!
Ngong Hills
En tidig morgon, vilken var hemskt. Hade fasat för att söndagen skulle komma hela lördagen. Försökte för mig själv komma på tusen anledningar till att jag kanske inte behövde följa med, men...klockan 08.00 satt jag där på bussen på väg till Ngong Hills. Ngong hills är ett antal höga kullar som har blivit kända för att på avstånd ser det ut som knogar och det finns massa myter om hur gudar har snubblat och tagit emot sig på knogen. Vi skulle, som en liten övning till bestigningen av Mt. Kenya, vandra över dessa sju kullar. Och jag tror jag har upptäckt ett nytt intresse hos mig själv. Jag tycker faktiskt att det är väldigt kul att vandra! Just där vi vandrade idag var det helt otroligt vackert! På ena sidan om kullarna hade vi den maffiga Rift Valley och eftersom att det har varit regnperiod nu var savannen till och med grön.
Dom hade räknat med att vandringen skulle ta 3-5 timmar, men i vårt tempo tog det bara 2,5 h och detta var väldigt överaskande. Jag vet inte om jag har berättat om den kenyanska tidsuppfattningen än, men en sådan finns tyvärr inte riktigt i detta land. Vi brukar sära på kenyansk tid och svensk tid. Om något tar 5 minuter kenyansk tid så ska man minst räkna med en halvtimme svenskt uppfattad tid.
Platsen vi vandrade på var tydligen inte så säker. För några månader sedan hade en politiker blivit skjuten i området och något år innan det hade två turister blivit skjutna. Men mamma och pappa ni kan vara lugna! Vi hade 3 vakter med oss som hade 20 skott var!
Vila på en av kullarna. Observera vaktens vapen, inte att leka med! I bakgrunden syns Rift Valley.
Sara B, Elvira, Hedvig, jag och Jacob gör nått slags dancemove...Jacobs idé såklart!
Dom hade räknat med att vandringen skulle ta 3-5 timmar, men i vårt tempo tog det bara 2,5 h och detta var väldigt överaskande. Jag vet inte om jag har berättat om den kenyanska tidsuppfattningen än, men en sådan finns tyvärr inte riktigt i detta land. Vi brukar sära på kenyansk tid och svensk tid. Om något tar 5 minuter kenyansk tid så ska man minst räkna med en halvtimme svenskt uppfattad tid.
Platsen vi vandrade på var tydligen inte så säker. För några månader sedan hade en politiker blivit skjuten i området och något år innan det hade två turister blivit skjutna. Men mamma och pappa ni kan vara lugna! Vi hade 3 vakter med oss som hade 20 skott var!
Vila på en av kullarna. Observera vaktens vapen, inte att leka med! I bakgrunden syns Rift Valley.
Sara B, Elvira, Hedvig, jag och Jacob gör nått slags dancemove...Jacobs idé såklart!
Svensk julmarknad
Igårkväll var vi på ett nytt ställe som hette Skylux, jättefint! http://skyluxlounge.co.ke/ Det såg verkligen ut som det gör bilderna. Dit vill jag igen! Det är så kul att hitta något nytt ställe att gå till eftersom det har blivit så att vi håller oss till två klubbar, The Loft och Double Inn, vilket har blivit lite tråkigt i längden.
Nog om gårdagen! Idag har det varit stor svensk/norsk/dansk julmarknad på skolan OCH man kunde köpa svenskt godis!!! LYCKA!! Köpte mig en påse gott och blandat, som jag sitter och äter just nu. Det serverades även glögg och annat gott juligt.
Fick även en väldigt tråkig nyhet imorse. Minns ni den lilla hundvalpen som jag var med och köpte till Fredrik? Den lille dog imorse. Den större vakthunden Tiger hade ihjäl henne. Så fruktansvärt!
Ikväll ska vi iallafall iväg ett gäng till Fredrik för att äta Tacos och kolla på Harpers Island, men innan det måste jag hinna städa mitt rum...städkontroll idag.
Nog om gårdagen! Idag har det varit stor svensk/norsk/dansk julmarknad på skolan OCH man kunde köpa svenskt godis!!! LYCKA!! Köpte mig en påse gott och blandat, som jag sitter och äter just nu. Det serverades även glögg och annat gott juligt.
Fick även en väldigt tråkig nyhet imorse. Minns ni den lilla hundvalpen som jag var med och köpte till Fredrik? Den lille dog imorse. Den större vakthunden Tiger hade ihjäl henne. Så fruktansvärt!
Ikväll ska vi iallafall iväg ett gäng till Fredrik för att äta Tacos och kolla på Harpers Island, men innan det måste jag hinna städa mitt rum...städkontroll idag.
HIV finns, både här och hemma.
En lektion är väl ganska lagom för en dag. Varför är inte alla dagar som torsdagarna..? Idag lunchade jag, Malin, Moa och Sara på Java och när vi kom tillbaka var det dags för en lite föreläsning om HIV/AIDS. Föreläsningen hölls av en kvinna som jobbar för Diakonia och arbetade mestadels kring Victoriasjön. Det är ett så himla intressant ämne det här med HIV och man förstår inte hur otroligt fort det har gått. Det var bara några år sen man hittade en bromsmedicin, innan dess var HIV en dödsdom. Tyvärr är det ju det för många idag ändå, som inte kan få tag på medicinerna, men framtiden ser otroligt lovande ut. Här i Kenya får alla som vill ta emot, gratis mediciner. Hon frågade oss om vi kände oss berörda av ämnet. När man är här finns det ju överallt. I början av terminen var det en man som jobbade som poolskötare här på skolan som dog av AIDS. Hemma hör vi det inte alls lika ofta, men det finns ju även där. Vi är otroligt dåligt informerade om AIDS och siffrorna i Sverige bland unga går uppåt. Ungdomar i allmänhet i Sverige är väldigt dåliga på att skydda sig och anledningen till det måste väl vara för att vi vet för lite.
